Utlämnande av diskussionsinlägg

Till att börja med är det viktigt att göra sig påmind om den rätt tryckfrihetsförordningen (TF 2:14 2 stycket) ger den som vill få del av en allmän handling att vara anonym och inte heller behöva uppge syftet med sin begäran.

I praktiken innebär det att det bara är tillåtet att fråga vem det är som vill ha ut diskussionsinläggen och varför om det är nödvändigt för att kunna göra en bedömning av om någon bestämmelse i sekretesslagen hindrar ett utlämnande.

Detta kan bli fallet just när det gäller allmänna handlingar som innehåller personuppgifter (SekrL 7:16). Offentlighet är dock huvudregeln och sekretess undantag.

Ett första steg i bedömningen av om diskussionsinläggen kan lämnas ut eller inte, är att ta ställning till om de grundläggande kännetecknen för en allmän handling är uppfyllda. Det skall närmare bestämt röra sig om en handling som är

• förvarad hos myndighet och
• till myndigheten antingen är inkommen eller
• där upprättad (TF 2:3).

En allmän handling kan antingen vara offentlig eller hemlig, dvs. sekretessbelagd. För att det skall vara fråga om en allmän handling i digital miljö måste upptagningen vara tillgänglig med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar.

Nätbaserad undervisning som till stor del bygger på intensivt utväxlande av elektroniska meddelanden är i offentlighetshänseende delvis ett nytt fenomen. Det råder i och för sig ingen tvekan om att konventionell e-post såväl inom den offentliga förvaltningen som externt faller inom ramen för offentlighetsprincipen.

Studenter kan i detta sammanhang beskrivas som externa rättssubjekt i förhållande till universitet och högskolor.

När det gäller diskussionsinlägg m.m, som kan sägas utgöra stommen i den faktiska undervisningen, ligger det av praktiska skäl nära till hands att föra ett resonemang som utmynnar i att inte varje enskilt digitalt utväxlat meddelande skulle bli att betrakta som en inkommen respektive upprättad handling. Det är dock osäkert i vad man offentlighetslagstiftningen verkligen medger ett sådant synsätt.

Man kan göra en jämförelse med en situation där en lärare för en dialog med en hörselskadad student genom att under samtalets gång utväxla skriftliga meddelanden. Det framstår som rimligt att betrakta mängden lappar som ett pedagogiskt inslag i utbildningen och alltså inte som separata inkomna respektive upprättade handlingar. Även detta resonemang kan ifrågasättas med hänvisning till bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet.

Det finns uppenbara praktiska fördelar med ett synsätt som går ut på att diskussionsinlägg som utgör ett centralt inslag i nätbaserad utbildning uppfattas som faktiskt utbildningsverksamhet, eventuellt genererande s k "mellanprodukter", och att sådana upptagningar faller in under offentlighetsprincipen först när kursen är avslutad om inläggen tas om hand för arkivering.

I den mån diskussionsinläggen utgör underlag för examination blir det dock fråga om myndighetsutövning vilket medför att upptagningarna utan tvekan faller inom ramen för handlingsoffentligheten.

Sammanfattningsvis finns det varken någon särskild offentlighetslagstiftning eller rättspraxis som specifikt tar sikte på hanteringen av digitala diskussionsinlägg och liknande meddelanden som genereras vid nätbaserad utbildning. Offentlighet bör dock prägla institutionens bedömningar i det enskilda fallet.

Offentlighetsprincipen utgör en av den offentliga förvaltningens grundvalar och myndigheternas datorisering får inte innebära att allmänhetens möjligheter till insyn naggas i kanten.