Överlåtelse
till arbetsgivaren
Bedömningen av om överlåtelse skett eller inte,
i vilken omfattning och till vilket innehåll överlåtelse
skett, bör göras restriktivt.
Rätten till sådana verk som den anställde presterat
innan anställningen berörs inte, liksom inte heller verk
som skapas efter anställningens slut.
Det finns också en presumtion, ett antagande, för att
arbetsgivaren inte utan vidare får överlåta sin
rätt vidare till någon annan.
Frågan om hur rättigheter som skapats under anställningsförhållandet
ska behandlas efter anställningens upphörande måste
avgöras från fall till fall. Liksom frågan om arbetstagaren/
upphovsmannen har rätt till särskild ersättning för
att arbetsgivaren förvärvar eller utnyttjar av verket.
I de fall det saknas en uttrycklig reglering av vem som har rätten
till verk som skapats inom ett varaktigt anställningsförhållande,
är det sannolikt så att arbetsgivaren för sin normala
verksamhet får utnyttja sådana verk som tillkommit antingen
som resultat av att den anställde fullgör sina arbetsuppgifter
eller som resultat av ett särskilt åtagande från
arbetsgivaren. I vart fall om produktionen av det upphovsrättligt
skyddade materialet är en förutsättning för
arbetsgivarens verksamhet.
|
Rätten avser bara sådana utnyttjanden som kunde förutses
någorlunda säkert när verket tillkom. De rättigheter
som inte blir föremål för arbetsgivarens förvärv
blir kvar hos arbetstagaren/ upphovsmannen.
Man måste komma ihåg att förhållandena kan
se väldigt olika ut i olika verksamheter och branscher, varför
det inte går att ställa upp bestämda regler för
hur avtalen ska tolkas i alla situationer.
I branscher där upphovsrättsliga verk ofta produceras,
exempelvis reklam- eller tidningsbranschen, har man i stor utsträckning
tecknat kollektivavtal som återspeglar den praxis man tillämpa
|